Att Odla Saintpaulior

Blad       Blommor     Vatten       Jorden     Plantera     Krukor      Länkar     Övrigt

 

 

 

 

 

Det är så enkelt att odla dessa blommor, sätt ner dem i jorden och vänta.............Detta har man hört länge och väl och visst kan det stämma när man väl kan. Men innan man når dit........gör man någonsin det?........ kommer man att bli besviken många gånger. Det är "try and error" som gäller.          Men till slut så blommar den lilla santisen och då blir man ju så lycklig.         

 

Mitt samlande av santisar började på allvar när jag var på trädgårdsmässan i Umeå, där såg jag en helt underbar blomma i glasmontern. Mitt hjärta bara ville ha och fick köpa ett blad, jag förstod senare att den var bara till syns men jag hade tur. Detta blad som hette Deer Path planterade jag i vanlig blomjord, satte i en påse och väntade. Under tiden tog jag mig en blick på de santisar jag fick ta över efter mammas kompis Stig, upptäckte att de var ganska så vackra och att de inte var så homogena i utseendet. På höstkanten när trädgården gick i vila så började jag leta på internet och upptäckte tradera, köpte flera sorter därifrån och satte i jord.

 

 

 

Jag ser helst att jag har namn på mina santisar, men kan ändå inte låta bli att köpa i handeln ibland. Mina intensioner är inte att få mina växter i utställningsskick utan bara i vacker blom, storleken kan gärna vara lite mindre än den ska vara. Tycker kanske så bara för att mina inte blir så stora.

 

Så hittade jag hemsidor där man fick veta hur man skulle sköta sina santisar, vilken sorts  jordblandning, krukor, vattning och skötsel som var bäst. Läste ganska så mycket och gjorde som jag tyckte passade mig bäst.

 

 UPP

 JORDEN

 

Enligt de flesta ska jorden bestå av ca 2 delar jord, en del perlite, en del vermiculite. Själv började jag med bara jord, mina santisar växte väl inte så bra men vattningen funkade ganska så bra eftersom krukorna var stora och jorden höll vatten länge. Jag är ingen som vattnar ofta.  Så provade jag att blanda i perlite, för mycket från början så de dog huller om buller för att de torkade bort. Perliten hjälper till att hålla jorden lucker och luftig, men vatten struntar den i. När jag provat mig fram fick jag den rätta blandningen och nu ska jag testa att blanda i vermiculite som håller vattnet längre.

 

UPP

 

 

 

 KRUKAN

 

Krukan är också en historia för sig, kan vara av plast eller lera. Plasten håller fukten längre men är inte så luftig medans lerkrukan andas men torkar ut fort.  Vilken man föredrar beror alltså på vilken typ av vattnare man är, vad som däremot är viktigare tycker jag är storleken. Den ska vara som störst 1/3-del av bladverket, annars kanske blommningen uteblir eller blir liten. Själv har jag krukor som de nästan inte rymmer rötterna i, de blir kanske inte så stora men man rymmer fler och man följer dem ju hela tiden så till slut är de den storlek den vill. Men tålamod behövs, glöm inte det. Använder i princip bara plastkrukor och små koppar som följer med vid köp av färdigsallader (de innehåller dressing). Lerkrukan är mera användbar, för mig i alla fall, vid vekvattning.

 UPP

 

 ATT PLANTERA

 

 

 

När man står där med bladet första gången är det lite nervöst, man är lite osäker på hur man ska skära med den vassa kniven. Bladskaftet kan vara mellan 1-2 cm långt, sedan ska man skära lite snett (som med rosor ungefär). Ju längre snitt desto fler bebisar har jag läst, men jag har inte forskat så noga. Man bör nog sätta dem i såjord men det funkar med vanlig blomjord också, brukar använda de minsta plantkrukorna till detta. Sedan sätter jag dem i plastlådor typ godislådor med lock över, gärna med andningshål. Har läst att om man har ett blad som ger bebisar så skyndar det på de andra, vet inte om det stämmer men i mina burkar verkar det så.

 

 

Man kan också sätta krukan med bladet i en plastpåse och försluta med lite tråd, eller över och sticker in kanterna under krukan. Glöm inte bort att lufta då och då, fast man kollar ju förståss rätt ofta om något hänt.

 

 

För att kontrollera om bladen har rotat sig så kan man dra lite lätt i dem, ett visst motstånd ska då finnas (dra bara inte för hårt ). Ibland kan man också se att de rotat sig efterson bladstjälken då växer. Ganska så mycket kan det bli och det tar kraft från att bilda bebisar. När de vuxit lite för mycket på höjden klipper jag av toppen, brukar också sätta den (toppen) i jord  men lyckas aldrig få bebisar på det sättet.

 

 

Bladen bör skördas från ett lämpligt ställe på plantan. De nedersta och äldsta tar mycket lång tid på sig om de någonsin ger bebisar. Om man tar från toppen så är de för nya och har därför ingen ork heller, utan mitten blir bäst. Köper man ett blad och det tar lång tid på sig kan detta vara orsaken.

 

 

Sedan är det bara att vänta tills bebbingarna är lagom stora för att planteras isär. När det gäller standardsorterna räknar man med att bladen ska vara som en gammal 50-öring, för minisarna kan de vara mindre. Jag går ju som sagt min egen väg, när jag tycker att de är tillräckligt stora för att klara sig planterar jag isär dem mycket försiktigt. Men i början av en´s odlarkarriär kan man ju köra på säkerheten "ju större desto bättre". Om moderbladet dör innan bebisarna är tillräckligt stora så gör det inte så mycket, bara man tar bort det döda bladet och vattnar försiktigt så att man inte dränker bebisarna.

 

Tänk också på att hålla isär nya plantor från egen odling, detta för att förhindra att ohyra sprids. Jag har ännu inte haft något större angrepp....peppar....peppar...bara några konstiga plantor med förväxt mitt och inga blommor, dessa kastade jag bort. Har läst att det finns en sjuka som orsakar detta men att den är rätt ny ,så vetskapen är inte så stor. Om man planterar blad och de hålls i påsar eller behållare så kan man räkna tiden till´s bebisarna kommer som karantän.

 

UPP

 Att Vattna

 

 

 

Vatten behöver ju alla blommor mer eller mindre. När det gäller santisar så är det bättre att de håller på att dö av torka än att ruttna av övervattning, vilket har hänt mig. Har man tur kan man rädda en sådan planta genom att plantera om den i ny jord, det kan man göra i alla lägen där plantan är döende av vilken orsak som helst (kan ju inte bli sämre i alla fall).

 

 

Det finns några möjligheter till:

 

-Att vattna via en matta som krukorna står på som sedan hänger ner i en behållare under.

 

-Att vekvattna med veke som hänger ner i behållare av något slag.

 

Det första har jag inte någon erfarenhet av, men den andra lösningen provar jag just nu och den beskriver jag på annan plats.

 

 

Något annat man också måste tänka på är att ge näring i lagom dos. Detta är jag inte så duktig på att komma ihåg att göra, men jag planterar om ofta. Nu har jag problemet att jag vekvattnar så planteringen görs inte lika ofta, därför lägger jag i några korn långtidsverkande blomsternäring. Santisar behöver inte lika stark dos som övriga blommor och kan få skador av överdosering.

 

 

Santisar gillar inte att vattnas med kallt vatten, rumstempererat eller ljummet är bäst för de små liven. På tal om små.....Ett tips när man ska vattna småplantorna är att använda en blomspruta. Jag använder en som man pumpar upp tryck i så behöver man inte få ont i handen av att pyscha själv, tycker att det går bra när man hanterar minisar också.

 

 UPP